Ett år som utvecklingsarbetare i Mexiko förändrade Henric Hedbergs liv. Han gick från karriärist till att vika sitt liv till att få alla att känna sig inkluderade. Nu driver han på för lika villkor för kvinnor och män.
I helgen är det premiär för Damernas division 1.
Tjejers och kvinnors rätt till samma villkor som killar och herrar står högt på dagordningen för Henric Hedberg, styrelseledamot i förbundsstyrelsen sedan 2016.
– Jag dras till miljöer där det finns en norm inom idrotten som behöver utmanas, och där maktbalansen behöver förskjutas, säger 36-åringen från Bengtsheden, strax utanför Falun.
Så har det inte alltid varit. Utbildad idrottsprdagog vid Umeå Universitet var karriären utstakad, och tre år vid Västerbottens Idrottsförbund blev det till att börja med.
Men ett års arbete för Föreningen Palmeras Vänner i provinsen Oaxaca 2007 – Mexikos näst sydligaste provins där vågorna från Stilla Havet rullar in – förändrade allt.
– Jag gick från att vara medelklass hemma i Sverige till att bli överklass i ögonen på lokalbefolkningen. Jag upplevde verklig fattigdom och fick tänka till för varje beslut och handling, eftersom det påverkade så många människor runt omkring mig som såg mig som en förebild.
Hemma i Sverige igen tog det fem år innan poletten trillade ned.
Henric Hedberg arbetade på Trygghetsrådet. Och han arbetade mycket.
– Jag hade också svårt att koppla av jobbet när jag var ledig, fick sömnsvårigheter och var inte särskilt närvarande när jag umgicks med min dåvarande sambo och våra vänner. Klassiska stress-symptom.
Då beslutade han att hoppa av ekorrhjulet och börja arbeta med något som ligger närmare hjärtat. Han började på Röda Korset 2013.
2016 blev Henric Hedberg uppringd av valberedningen i Svenska Amerikansk Fotbollförbundet. Han hade precis klivit av som ledamot i Stockholms Idrottsförbunds styrelse.
– Jag letade efter något att engagera mig i som hade ambitioner när det gäller inkludering. När valberedningen berättade om förbundets HBTQ-certifiering kände jag att det var helt rätt, och att jag kunde göra nytta. Jag fick också veta att tjej-och damfotbollen växer, och det känns spännande att vara med och utveckla den och skapa en ännu jämnare balans mellan de resurser vi som förbund satsar på herr-respektive damfotbollen. Vi hade exempelvis förmodligen inte kunnat TV-sända Superserien även i år, om vi inte samtidigt satsat på att streama Damernas division 1. Det är ett exempel på hur vi i förbundsstyrelsen arbetar för att få en jämnare maktbalans.
Hur står det då till med maktbalansen för övrigt i Svenska Amerikansk Fotbollförbundet?
– Ganska bra tack vare beslutet att HBTQ-certifiera förbundet och utbilda föreningarna i HBTQ-frågor. Nu gäller det att få alla i förbundsstyrelsen att gå från ord till handling, och att få föreningarna att haka på och utbilda sig. Det kostar en slant, så det gäller att prioritera rätt. Djurgården är ett bra exempel på en förening som tagit steget fullt ut.
Thomas Björn