På söndag spelar Sveriges juniorlandslag vad som i praktiken är en EM-final på bortaplan mot Österrike. Förbundskapten Sebastian Brinkenfeldt och koordinatorerna Alexander Sjöö (försvaret) och Elias Hallbäck (anfallet) ger här sin syn på läget i laget, erfarenheterna från tidigare EM-matcher mot just Österrike och vad som krävs för att ta det där sista steget.

Mer information om EM-matchen mot Österrike finns här

”Från wow till förväntan”

Förbundskapten Sebastian Brinkenfeldt är inne på sitt tionde år som coach på landslagsnivå. När han summerar uppladdningen inför juniorlandslagets match mot Österrike på söndag pekar han på en grupp som mognat.

– Vi ser hur laget kommer ihop mer och mer sedan vi kom hit till Malmö. Lagdelarna tävlar mot varandra och hjälper varandra, och våra sistaåringar har verkligen vuxit in i rollen som ledare efter två–tre år i systemet.

Efter tre raka EM-finaler mot Österrike bli det här den fjärde raka matchen om EM-guldet mot samma motståndare. Resan började 2019 i Bologna.

– Då var allt ett “wow”, vi slog Frankrike och tog oss till final mot Österrike. Det fanns en hype och en känsla av att vi överraskade. I dag är känslan snarare att det förväntas av oss. Det är förstås en komplimang och kanske det tydligaste tecknet på att vi har etablerat ett välfungerande program: att det är självklart att Sverige ska spela på högsta europeiska nivå. Samtidigt som alla kanske inte inser vad som krävs av oss för att spela om EM-guld år efter år.

Men med erfarenheten kommer också reflektioner.

– Man kan inte låta bli att fundera självironiskt ibland: är vi den eviga tvåan? Men jag tror fortfarande stenhårt att vi vinner en av tio matcher mot Österrike. Och den tionde kan vara nu.

Ny coach ger nya frågetecken

Till skillnad från tidigare år möter Sverige denna gång ett Österrike med ny huvudtränare.

– De hade samma coachningstab under många år, vilket gav dem en otrolig kontinuitet. Nu är det ett skifte, och det blir spännande att se om de fortfarande håller samma höga kvalitet. Vi vet att andra österrikiska landslag, exempelvis deras damlandslag, stundtals varit på en helt annan nivå, inte lika dominanta. Det gör det hela mer osäkert.

Sebastian Brinkenfeldt drar inför söndag paralleller till kvalsegern mot Tyskland på bortaplan under hösten 2024.

– Likheterna är många: en större nation på bortaplan och nästan ingen som tror på oss utanför vår egen grupp. Mot Tyskland hade vi “moment of surprise” på vår sida, med ny österrikisk coach kan överraskningen finnas åt båda håll nu.

I den senaste matchen Sverige spelade, vinsten på hemmaplan mot Finland tidigare i vår, gav en seger, men känslan var blandad.

– Vinster är det som räknas, men vi hade för många självpåtagna misstag. Finland hade redan spelat en match, vi hade inte gjort det i den här konstellationen, och hemmanerver spelade in. Det positiva: försvaret bar oss, vi höll oss kvar, och i overtime höjde laget sig och avgjorde. Det säger mycket om kraften i kollektivet.

Resan som en del av uppladdningen

Efter två intensiva dagar i Malmö med träningar och möten väntar nu resan ner till Österrike, två dagar till stor del i buss. Det kan låta som en logistisk utmaning, men Brinkenfeldt ser också fördelarna.

– Resan ger återhämtning från fysisk belastning, samtidigt som spelarna får tid med varandra. Man ska inte underskatta värdet av sådana gemensamma erfarenheter. Det kan låta märkligt, men att sitta sexton timmar i buss blir ett minne de bär med sig. Vi har också planerat klokt: stopp i Leipzig, lätt träning, och sedan träning på plats i Innsbruck dagen innan match. Det ger balans mellan aktivitet och återhämtning.

Många tror kanske att en förbundskapten ägnar mest tid åt spelböcker och videogenomgångar. I själva verket ser rollen annorlunda ut.

– Uppdraget är till 85 procent logistik: resor, boenden, träningsplaner, bussar, mat, budget. Den viktigaste uppgiften är att sätta ihop en bra stab och utveckla den. Själva fotbollen handlar ofta om att utvärdera det vi gjort och förbereda nästa steg.

Du har gått tränarutbildning och sneglat på andra idrotter. Vad har påverkat dig mest?
– Vikten av psykologisk trygghet, och hur vi kan formtoppa inom våra ramar. Jag började ung och gör mitt tionde år som förbundskapten. Jag har blivit lugnare, mer mottagaranpassad i ledarskapet. Kärnan – tävlingsvilja och krav på kvalitet – finns kvar, men kanterna är mindre vassa. Vi försöker också driva ett lärande program: vi testar, utvärderar och förbättrar. Ett exempel är när vi provade radiokommunikation via jaktradio – tekniskt långt ifrån optimalt, men funktionellt intressant. Vi hade en backup, testade i låg risk, utvärderade och lärde oss.

Vad blir då viktigast på söndag?
– Tillit och konsekvens. Att vi går in med tilliten till att vi har verktygen, och att vi konsekvent gör våra uppgifter väl – om och om igen.

Uppfattar jag er som ganska optimistiska inför finalen?
– Det ska vi vara. Historiken visar ett extremt stabilt österrikiskt program, men vi ser tendenser, även från vår Finlandmatch, som ger fog för optimism.

”Vi måste spela smart”

Defensiva koordinatorn Alexander Sjöö har varit med i alla tre tidigare finaler mot Österrike.

– I Bologna, Wien och Örebro har vi mött samma coachstab och kunnat dra lärdomar. Nu är det ett nytt lag, och det skapar både hopp och oro. Vi kan överraska, men vi är inte lika vana vid deras stil.

Den match som detta Österrike har spelat är deras match mot Finland i vår, det är den ni har att titta på?
– Precis, det är den matchen vi har att gå på. Vi har hittat några saker hos Österrike som vi tränat på och förbereder oss för, och vi har gjort justeringar som vi hoppas kan ge oss övertag i vissa situationer. Men det är alltid svårt att säga på förhand hur mycket det kommer att påverka.

Om vi ser till årets svenska försvar jämfört med tidigare upplagor av juniorlandslaget, vad karaktäriserar årets upplaga?
– Alla lag får såklart sin egen identitet beroende på spelarna. I år tycker jag att vi har en jämn trupp som spelar med bra energi. Framför allt känner vi oss starka i bakfältet, hos de är defensiva backarna. Det kan vara svårt att jämföra lag med varandra, men känslan är att vi står stabilt.

Nyckeln blir att spela både snabbt och smart.

– Det handlar om att ta kloka beslut och göra sin egen uppgift. Om alla gör sitt, då har vi en stark möjlighet att vinna.

Förväntar du dig en poängrik match eller en poängsnål historia?
– Historiskt sett har det gått åt båda hållen, men jag tror att det blir en tajt match först och främst. Österrike är ett starkt lag och jag förväntar mig att matchen kommer att leva in i fjärde kvarten, som den match vi spelade och vann mot Tyskland gjorde.

Med sista träningen i Malmö avklarad har vi nu två dagar framför oss innan match som mestadels spenderas på resande fot. Vad ligger fokus på då?
– Fram till nu har det handlat mycket om att installera planen tillsammans med spelarna. Nu är det mer mitt ansvar att planera hur vi ska kalla matchen, vilka scenarier vi ska vara beredda på och vilka justeringar vi behöver ha i bakfickan. Ramverket är klart, men detaljerna finslipas fortfarande.

När ni studerar motståndet vet ni att de gör detsamma om er. Hur förhåller man sig till det?
– Det är ett schackspel. Vi försöker identifiera vad de gillar att göra, och samtidigt förbereda oss på att de säkert sett våra svagheter. Men i slutändan är det spelarna som måste utföra planen. Vi går in med en strategi för att stoppa dem baserat på matchen mot Finland, men också en strategi för att hantera det vi själva haft problem med tidigare.

Offensiven är mer balanserad

På den offensiva sidan av bollen har offensiva koordinatorn Elias Hallbäck sett sitt lag växa sedan de anlände till Malmö.

– Jo, men det känns bra. Vi har landat in i förlägret och saker har börjat klicka. Spelarna tar steg framåt och man ser att de är här för att vinna guld. I början märktes det mycket nervositet, men nu har de växt in i rollen. Det är kul att se att de tar rätt steg i rätt riktning.

Om vi tittar på årets offensiv – hur skulle du beskriva den?
– Den är mer balanserad än tidigare. Förr lutade vi oss mycket mot en specifik positionsgrupp, framför allt running backs. I år har vi en bredare uppställning, vi kan både springa och sprida ut bollen till playmakers på utsidan. Kanske inte samma spets som tidigare, men definitivt bättre bredd. Det gör att vi kan attackera på fler sätt och tvinga motståndarna att försvara hela planen. För mig som playcaller är utmaningen att se till att alla får chansen att bidra, att alla playmakers får “äta”.

Matchen mot Finland blev inte den offensiva explosion Sverige hoppats på, men Elias Hallbäck tog med sig mycket positivt från matchen.

– Vi kände att vi var väldigt nära, vi gjorde 90% rätt. Det var små detaljer som saknades – den sista centimetern i en block, en route som inte satt perfekt eller en passning som inte nådde fram. På den här nivån, där vi möter de bästa i Europa, krävs det precision. Det var temat redan från lägret i sommar och det har vi fortsatt jobba med: vem tar laget på sina axlar när det gäller?

Är det svårare att få anfallsspelet än försvaret att klicka i landslagssammanhang skulle du säga?
– Ja, det tycker jag, även om min kollega Sjö kanske inte skulle hålla med. Försvaret har lättare att spela ihop sig på kort tid. På anfallssidan krävs tajming, samspel och många detaljer som måste sitta. Vi har haft två, tre riktiga träningar att bygga det på, det är en utmaning.

Du har mött Österrike flera gånger tidigare. Vad har du tagit med dig från de matcherna?
– Jag var inte en del av staben i Bologna, men i Wien var vi oerhört nära att vinna. Det är en förlust som fortfarande sitter kvar. Vi tappade bollar och ändå var det jämnt in i slutet. Den erfarenheten visar hur små marginaler det handlar om. Österrike är alltid bra, men varje gång är förutsättningarna annorlunda. Vi har försökt hitta en balans i offensiven – hålla systemet enkelt nog för att spelarna ska kunna lära sig det snabbt, men samtidigt tillräckligt varierat för att utmana motståndarna.

Hur viktigt är det med en bra start i en match som den här?
– Det är väldigt viktigt. Vi har pratat med spelarna om att vi kan hamna i ett underläge, som mot Finland, och då måste vi ha en plan för hur vi tar oss ur det. En bra start kan skapa lugn, men det handlar också om att hantera de perioder när det går emot och hitta tillbaka till förtroendet. Vår uppgift som coacher är att sätta spelarna i situationer där de kan lyckas.

Som offensiv coach vill man förstås alltid se poäng, men vad förväntar du dig för matchbild?
– Jag tror det blir ganska tajt. Vårt försvar är starkt och kan hålla dem nere, för oss i anfallet handlar det om att vara konsekventa snarare än att göra poäng på varje drive. Att ta yards och ge oss en bra field position. Jag tror på en match där båda lagen kanske hamnar runt 20 poäng. Det gäller att vinna två av tre lagdelar – anfall, försvar och special teams – så ger det oss en bra chans.

”Den tionde kan vara nu”

Från såväl förbundskapten och koordinatorer återkommer samma budskap: tron på laget.

– Historiken visar som sagt att Österrike är extremt stabila. Men vi ser tendenser som pekar på att de är fullt slagbara. Jag brukar tänka att vi vinner en av tio matcher mot Österrike. Den tionde kan mycket väl vara nu, säger Sebastian Brinkenfeldt.

Alexander Sjöö håller med.

– Jag har varit med i flera finaler och man hoppas alltid, men just i år känns det som att vi har något speciellt. Jag tror på oss.

Elias Hallbäck avslutar:

– Någon gång ska vi slå Österrike. Det är på tiden.