Huvudtränare för utvecklingslandslaget, Täby Flyers U17-lag och sportchef för samma förening är Sebastian Brinkenfeldt. Han har tilldelats det prestigefyllda HugoLevinpriset för 2018.

HugoLevinpriset instiftades 2015 och är till unga framstående idrottsledare och idrottsorganisatörer för utmärkt engagemang och stort ledarskap till svensk idrotts bästa.
Juryns motivering till att Sebastian vann priset lyder ”För hans framstående insatser som ledare inom amerikansk fotboll, nationellt och internationellt. Men också för hans förtjänstfulla ledning som förbundskapten för Ungdomslandslaget, där hans engagemang och tydliga ledarstil vunnit uppskattning, både bland spelare och tränare. Som sportchef i föreningen Täby Flyers är Sebastian även framgångsrik huvudtränare för föreningens U-17 lag. Sebastian brinner för unga människors utveckling, hans ledarroll ser potential i varje individ. Som medförfattare har han utvecklat sina tankar om hur lagidrott kan verka för inkludering, mot våld och homofobi.”

-Tilldelningen av priset var mycket oväntat, men det känns så klart fantastiskt roligt och oerhört hedrande med tanke på den anda som priset är instiftat i. Det är inte bara en stor händelse för mig personligen, utan även för Täby Flyers liksom för sporten som helhet som får en välbehövlig exponering, berättar Sebastian.

Av motiveringen kan man läsa mellan raderna att det till viss del handlar om det Character Development Program som ligger till grund för priset. Det är något som skrivits om i media, ni har åkt runt och föreläst om och även Riksidrottsförbundet lyft som ett bra exempel inom barn- och ungdomsidrott. Det måste ha börjat någonstans, varför?

-Det hela började säsongen 2014 som var ett tufft år för oss. Vi hade en ny grupp spelare och misslyckades kapitalt med att leda dessa i den riktning vi önskade. Jag och Adrian Ashhami ställde oss då frågan: varför håller vi på med det här? Handlar det om att vinna matcher och lyfta en pokal eller att faktiskt kunna blicka bakåt och säga att vi har gjort en skillnad? Långa diskussioner grundade en filosofi att vi faktiskt vill jobba med att utveckla människor. De människorna kan sedan bli fantastiska fotbollsspelare, resurser för idrotten eller så har vi gjort en viktig insats i samhället. Att vinna matcher är förhållandevis enkelt, men att skapa vinnande individer en helt annan utmaning, fortsätter Sebastian.

Ert arbete skiljer sig från den tidigare traditionella idrottsmodellen. Har ni stött på några problem längst vägen?

– Jag skulle inte säga problem, men många förstår nog inte riktigt vad vi gör. För den oinsatte ser det ut som vi BARA jobbar med mjuka frågor som ska stärka individen. Så är det så klart inte, meningen är att stärka individen och kombinera med idrotten för att nå en idrottslig prestation. Prestationen i sig kan variera, men det börjar med individen. Det är också ett cykliskt förlopp som inte tar slut. Du stärker individen, bygger lag, presterar och sedan börjar det om på ruta ett. Med det sagt så är det alltid individen som är i fokus, för med starka individer får vi ett starkt lag, som kan prestera på planen, avslutar Sebastian.

Grattis Sebastian!